Jean Bolinder får gyllene kofoten

Missa inte:

Filip Majetic

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Ace Combat har figurerat i arkadflyggenren ett bra tag nu, sedan 1995 faktiskt, och har ofta försökt förena japanskt skjutande med realistisk flygkänsla. Varje flygplan har styrkor såväl som svagheter, fokus ligger på att skjuta ned ett stort antal flyg istället för att flyga rätt. Och att fylla på gastanken finns med, men är inte ett nödvändigt ont. Vad som är nytt denna gång är dock riktiga dogfights.

Inbördeskrig i Östafrika 2015
Nytt för i år är också en verklig berättelse – spelet utspelar sig 2015 och ett inbördeskrig har brutit ut i Östafrika, som NATO tar hand om. Du är först och främst William Bishop, flygare-ace i den förenade luftstyrkan och ledare för Warwolf Squadron, NATO:s elitförband av piloter. Under en konflikt exploderar en rebellkonvoj, som tydligen försökt forsla en högteknologisk atombomb, vilket för misstankarna till att någon, eller några, inom NATO är ansvariga för smuggling av krigsmateriel. Manusförfattare är bästsäljaren Jim DeFelice.

I Ace Combat får du bemanna olika slags strids- och bombningsflygplan, helikopter och även skjuta ned motstånd från en minigun på en Black Hawk. Spelet går i princip ut på att skjuta ned en respektabel summa fiender från skyn, neutralisera och understödja fiender under markräder med helikoptern, bomba vettet ur fiendens försvarssystem med bombarflygplan och mycket mer.

Ljud och det visuella håller toppklass
Mycket måste stämma i luften – allt från ljuseffekter, himlens dynamik, vattnet under dig, flygplanen förstås och effekterna när du krossar ditt motstånd måste se bra ut. Både ljud och det visuella håller toppklass, med bra röstskådespeleri från såväl ryska som amerikanska och fransklåtande karaktärer i berättelsen. Musiken är av storlek gigantiskt episk och hade definitivt passat i ett epos om krig och förlust.

Jag är inte överförtjust i flygplansspel, HAWX 2 ändrade inte på det, men Ace Combat återupptar mitt intresse för kampen mellan flygaressen. Mycket arkad blandas med lite simulation, det mesta är smidigt och väl utfört, och balansen mellan film och spel är hårfin denna gången. Detta är en fräsch riktning som kanske inte är perfekt, men absolut väl värt en provrunda för alla som åtminstone har ett litet intresse för flygsimulatorer.

Publicerad: 25. oktober 2011 14:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare