Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Nicole Blomstrand

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

KONST. Former som pratar med varandra. Och viljan att ge saker en ny tillvaro. Berit Lindfeldts skapande har lika många dimensioner som verken i hennes utställning.   Stort och smått. Betong, gummi, plast, trä och gips. Ordet mångsidighet är det första ordet som dyker upp i tankarna när man kliver in i utställningssalen på Mjellby Konstmuseum. Det är ett kliv in i skulptören Berit Lindfeldts värld. En tredimensionell tillvaro som domineras av olika former, färg och material. – För mig drar det inte åt olika håll även om det kanske ser ut så, säger hon.   Personlig favorit Karolina Peterson, museichef och chef för konstenheten, är märkbart entusiastisk över den nya utställningen. Lindfeldts konst har länge varit en personlig favorit avslöjar hon. – Jag har följt hennes karriär under lång tid. Även om Berit Lindfeldt är hyllad inom konstvärlden är hon ett relativt okänt namn för den bredare konstpubliken. Och utställningen på Mjellby är faktiskt unik på flera sätt. Den Göteborgsbaserade skulptören har inte haft en utställning i denna storlek på västkusten tidigare. – Det är jätteroligt. Men jag var lite skrämd av det stora tomma rummet först, säger Lindfeldt.   Skräp blir konst Något av det första som fångar betraktarens blick i utställningen är väggen med konstverket ”Leifar”, ett verk som består av flera mindre verk. Namnet betyder lämningar på isländska och har en logisk koppling till dess ursprung.  Det var under en resa till Island i mitten på 90-talet som Berit fann föremålen som senare skulle bli grundkomponenterna i verket. – Jag samlade på saker och skräp som såg fint ut på mina promenader för att ha i min ateljé som var så kal. Men sedan började en del former att prata med varandra. Att hon oftast skapar utan en tydlig idé är en röd tråd i hennes konstnärskap. Det är en intuitiv process. – Att ge saker en ny tillvaro ger mig en riktning. Det finns en vilja att göra en liten kropp av allting.   Började tidigt Berit Lindfeldt föll för skulpterandet när hon läste på konstskolan. Det handgripliga och tredimensionella i uttryckssättet var det som lockade då. Det är det fortfarande. – Jag mår bra av det handgripliga i skapandet, säger hon. Att jobba med material som erbjuder ett visst motstånd i processen är en del av detta. 1998 upptäcker hon ett nytt material. Det var genom ett utställningsprojekt i Skellefteå där konstnärer skulle samarbeta med tillverkningsindustrin som hon upptäckte gummit. – Jag var nyfiken på gummit, det luktade spännande från fabriken. Än i dag besöker hon gummifabriken i norr med jämna mellanrum för att hämta material och inspiration.   Även stora grejer Skulptören har också skapat ett flertal offentliga verk. Hennes kanske mest kända är minnesmärket ”Källa, Astrid” över Astrid Lindgren i Vimmerby som föregicks av en del debatt gällande verkets placering kontra parkeringsplatser. Men att skapa offentliga verk har både för- och nackdelar enligt konstnären. – Det är delvis jättekul men det är samtidigt ett enormt ansvar, det är inte alltid det fungerar med samarbetet mellan alla inblandade, säger hon och fortsätter. – Jag vill gärna göra allt själv!   MISSA INTE! Utställningen på Mjellby Konstmuseum pågår till 3 juni.

Närbild på verket “Sediment” som är gjort av betong och plast. Foto: Nicole Blomstrand

“Ornament II” är gjord av skumgummi och järn. Foto: Nicole Blomstrand

Berit Lindfeldt kramar om sitt konstverk “Nosen” som består av gummi. Foto: Nicole Blomstrand

“Första steget” består av plast och porslin. Foto: Nicole Blomstrand

Berit Lindfeldt. Foto: Nicole Blomstrand

Publicerad: 07. februari 2012 08:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare