INSÄNT: Ett konstruktivt förslag:
Ett lite okänt skyddsalternativ mot varg i Sverige är Lamadjuret. I kombination med bra stängsel ger de fullgott skydd. Den omtalade och delvis hatade, ensamma vargtiken ”Kynna” hade inte så lätt lärt sig ta får om hon mött denna motståndare. Jag kan garantera att hon hellre ”flytt än illa fäktat”, då risken för en allvarlig skada är mycket stor i mötet med en ilsken lama som skyddar sin flock!
Lamadjuret når en mankhöjd på mellan 110 och 120 centimeter, ibland upp till 130 centimeter, de väger mellan 120 och 150 kg. Lamadjuren tillhör kamelsläktet och är kanske mest känd för sin träffsäkra förmåga att spotta! Saliv spottas bara för att varna en motståndare eller för att markera rang i flocken. I allvarligare situationer spottar djuret halvsmält föda som det kastar upp genom matstrupen. Spottet innehåller sura magsafter som irriterar ögon, hud kraftigt. Spottet är gröntaktigt och extremt illaluktande, i princip så långt ifrån ordet ”angenämt” du kan komma, men går lätt att tvätta bort. Hjälper inte spott-attacken går lamadjuret till anfall med sina vassa ”klövar” och de kraftfulla sparkarna skadar lätt en varg. Därtill har lamadjuret vid ca 4 års ålder väldigt vassa tänder de utnyttjar. De är instinktivt väldigt aggressiva mot hunddjur och springer inte undan, tvärtom står de kraftfullt och tydligt upp för flocken och om behövs, anfaller vargen/hunden.
Lamadjur accepterar lätt rollen som ledardjur i en fårflock, likadant blir de lätt accepterade av fåren. Det brukar ta ca två veckor innan de har acklimatiserat sig som flockledare och beskyddare. Ett lamadjur som hålls som ”herde” bör inte vara alltför präglat på människor, ej ”nappat” (uppfödd via nappflaska). De kan förutom får vakta även ankor och gäss, hjortar och nötboskap. Lamadjuren har i snart 30 års tid använts som fårvakter i USA (även i bl.a. Schweiz) och stadigt ökat i popularitet. Bland annat genom att de inte behöver tränas eller växa upp i en flock med får för att bli effektiva fårvaktare.
Lamadjur är härdiga, klarar kyla och magert bete bra. De kan hållas ute året runt med bra regn- och vindskydd. De klarar svenska förhållanden utmärkt, är pigga och synnerligen alerta. Mycket vänliga mot människor och hålls därför ibland som sällskapsdjur. En underart Alpackan hålls för sin exklusiva ull. Intressant är också lamadjurets extrema syreupptagningsförmåga, inte så konstigt i sig om man betänker att den är sprungen ur Anderna i Sydamerika och främst användes där som lastdjur. Men förmågan att ta upp syre gör dem pigga och vakna, de är väl lämpade för svensk klimat.
Priset i dagsläget är jag osäker på, men det ligger runt ca 10 000:- till 15 000:-, billigare än motsvarande herdehundar och de äter det fåren äter.
Till fårägare i synnerhet vill jag rikta en uppmaning, avfärda inte Lamadjuret lika lätt som ni avfärdar skyddet med rovdjursavvisande stängsel...med ett: ”-Jag tror inte på det!”
Så lättvindiga avfärdande bygger bara på misstanken att ni inte vill anpassa er till vargens återkomst och att ni stannat vid viljan att vargen skall bibehållas på nivån, utrotad!
Thomas A Launy
Publicerad: 07. oktober 2011 17:44