Gunnar Ekberg värvades till IB redan som 19-åring, efter att ha dykt på en sovjetisk fisketrålare som sjunkit utanför Skanör. Båten innehöll ingen fiskeutrustning, utan radioutrustning. Foto: Markus Celander
Gunnar Ekberg värvades till IB redan som 19-åring, efter att ha dykt på en sovjetisk fisketrålare som sjunkit utanför Skanör. Båten innehöll ingen fiskeutrustning, utan radioutrustning. Foto: Markus Celander
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Ex-agenten: ”Guillou angav mig för terroristerna”

Lokaltidningen har träffat IB-agenten Gunnar Ekberg


LIMHAMN. När han var påg drev föräldrarna en trikåbutik på Västanväg 51. Själv gick han på Geijersskolan. Det fanns inte på kartan att han 20 år senare skulle stå på palestinska terroristers dödslista. Men så blev det, på grund av Sveriges kanske mest beundrade journalist och författare, konstaterar Gunnar Ekberg, 72 år.

När Limhamns miljöförening nyligen hade årsmöte var Gunnar Ekberg inbjuden som föredragshållare. Han har en bakgrund inom reklambranschen, men har blivit känd för sina år som agent i den hemliga militära underättelseorganisationen IB.

Även om han växte upp i Limhamn, så var det inte främst sin Limhamnskoppling han pratade om på miljöföreningens årsmöte, utan om sin tid på IB, 1964–1974.

– Jag började åka runt och berätta om det efter att min bok kommit ut 2009. Jag hade fått klartecken från min tidigare chef på IB att publicera den. Åren hade gått och händelserna som skildras i boken var inte hemligstämplade längre, berättar Gunnar Ekberg.

Hans bok, självbiografin ”De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst”, väckte uppmärksamhet när den kom ut. En av dem som upprördes mest var Jan Guillou, journalist och författare som var med och avslöjade IB:s existens 1973, den så kallade IB-affären.

I sin bok beskriver Gunnar Ekberg hur nära det var att Jan Guillou fått honom dödad strax innan IB-affären. Efter att ha infiltrerat den kommunistiska extremistmiljön i Sverige kom Gunnar Ekberg via denna i kontakt med flera av de högsta ledarna inom de palestinska terrororganisationerna, bland andra den operative chefen i PFLP, Waddie Haddad, som var ansvarig för flera uppmärksammade terrordåd mot civila.

– Jag hade infiltrerat PFLP, och befann mig där nere med Waddie Haddad, när Jan Guillou kontaktade en systerorganisation till dem, DPFLP, och angav mig.

– Jan Guillou var själv medlem i en av de kommunistiska sekter i Sverige som jag infiltrerat, och han hotade mig i samband med IB-affären för att få mig att samarbeta och avslöja IB:s hemligheter. Själv samarbetade han med KGB och palestinska terrorister, och i sitt brev till DPFLP, som han undertecknade med sitt kodnamn Abu Iad, ville han att jag skulle förhöras under dödshot. Jag hamnade på PFLP:s dödslista.

Gunnar Ekberg hade dock tur. Innan DPFLP hunnit kontakta PFLP hade han tagit sig till Tel Aviv, sedan därifrån till London, där han under ett par år levde under jord, med annan identitet och ett ”vanligt” kontorsjobb. När det lugnat ner sig återvände han till Malmö, och förutom en period några år senare, då han fick ha livvakt, har det varit lugnt.

– Strukturen i Mellanöstern ser helt annorlunda ut nu. Personerna som var inblandade då är inte kvar. När jag var verksam pågick kalla kriget, och de palestinska terrororganisationerna fick stöd från östblocket. Det religiösa var inte så framträdande som nu.

Efter boksläppet anklagade Jan Guillou, för att uttrycka det milt och kortfattat, Gunnar Ekberg för att vara en lögnare. Nu rycker Gunnar på axlarna åt det. Det är historia nu, den diskussionen är över, menar han.

Men upplevelserna från tiden som IB-agent satte sina spår. Väl tillbaka i Sverige behandlades han under några år för posttraumatiskt stressyndrom. Han skilde sig, men är sedan några år omgift med historikern Lena Breitner, med vilken han håller stadsvandringen ”Det hemliga Malmö” med koppling till bland annat andra världskriget och svensk underrättelsehistoria.


Publicerad: 17. maj 2017 05:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få nyheter
från Lokaltidningen

Startsidan just nu