I dag
10°

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SPEL. Efter en snabb sökning på Google kan jag konstatera att det fanns långt många fler Naruto-spel än vad jag trott. Själv har jag spelat ett par stycken och ansett dem vara något av en positiv överraskning, men nu står det klart att jag bara sett toppen av isberget. I avstickarserien Naruto Shippuden är det nu dags för mig att se om Naruto fortfarande kan underhålla mig i kortare sessioner även om jag ännu inte svalt konceptet helt.

Mitt senaste besök i Naruto-universumet fick mig att anse att de gjort helt rätt som gett det hela en touch av äventyrsspel och att det lyfte serien ett snäpp på betygsskalan. Med det senaste kapitlet i sagan, som heter Generations i efternamn, har man helt lämnat det temat och bjuder istället på något som för tankarna till att läsa en interaktiv manga som presenterar kapitel av story som bryts upp av intensiva strider. Vilket givetvis passar Generations perfekt eftersom den vansinnigt snygga tecknade grafiken ger stämningen ett rejält uppsving.

Dock känns det precis som tidigare att det är ett spel som riktar sig till de riktiga fansen, de som följt serien en längre tid och känner till karaktärer såväl som termer. För min del är det en förvirrande spretig upplevelse och jag känner mig så vilsen att det nästan ger huvudvärk. Hysteriska filmsekvenser blandat med frenetiskt knapphamrande och specialattacker som får vilket annat beat em up-spel som helst att fly med svansen mellan benen tar snabbt knäcken på mig och bara ett par strider in i spelet är det jag som ligger på marken som en död fisk. Tillbaka till träningsläget med andra ord, och efter att i lugn och ro kunnat testa mig fram med attackkombinationerna ser jag spelet i ett lite annat ljus. Timing är A och O, och denna nya insikt ger spelet ett helt annat djup.

Missförstå mig inte. Det handlar inte om ett beat em up i stil med Virtua Fighter eller Street Fighter, men det bjuder på så snygga fighter att bara den grafiska biten får spelet att stå på egna ben. Kontrollerna är förhållandevis simpla, och efter att ha vant sig vid tempot blir det en riktigt behaglig upplevelse, och jag misstänker att om jag varit lite mer insatt i Naruto som fenomen hade jag kunnat falla pladask. Kvar finns en spretig historia med imponerande strider, mängder av upplåsningsbara karaktärer och arenor, och ett koncept som fortfarande lyckas förvirra mig fullständigt. Det är nästan på gränsen till att vara för simpelt emellanåt, men samtidigt är det så tekniskt läckert att det är svårt att inte gilla det. Grafiken och inramningen finns tveklöst där, men spelglädjen skulle gott kunna få sig ett uppsving så att även de icke frälsta kan njuta av spelets fulla potential.

Publicerad: 03. maj 2012 08:57

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare