I dag
12°

Missa inte:

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

INSÄNT. Med anledning av artiklarna i Västboandan kring barnfattigdom i Gislaved. Se länkar under den här texten.

Barnfattigdom är ett uttryck som de senaste åren förekommit i radio och tv. Barnfattigdom. Känn på ordet en gång och reflektera. Enligt normen så finns barnfattigdom hos de familjer som lever på socialbidrag eller har låg inkomst.
Rapport som sänder nyheter hade för två veckor sedan ett inslag om barnfattigdom och besökte en sådan familj i Malmö.
Familjen berättade för reportern från Rapport att de hade väldigt lite pengar att leva på. Det kan jag förstå för att uppmärksam som jag är lade jag märke till en storbildsteve på deras lägenhetsvägg. Vidare så satt fadern i familjen med en bärbar laptop och surfade på Youtube (internetansluten). Sonen i familjen höll på att ta körkort och det vet alla att det inte är billigt.
Det är alltså barnfattigdom enligt reportern på ett av de största massmedierna i Sverige 2012. Storbildsteve, bärbarbar dator med internetanslutning och körkort är alltså något nödvändigt för att inte klassas som fattig.
Jag tycker det är konstigt.

Handlar inte barnfattigdom om att inte ha mat på bordet, att inte få äta sig mätt, att inte ha kläder att ta på sig och ingen tillgång till sjukvård och så vidare?
Att föräldrar väljer att ta de små slantar som de har och lägger de på till exempel statusprylar och sedan klagar över att deras barn lever i fattigdom är anmärkningsvärt.
Enligt Rädda Barnen finns det föräldrar till 743 barn i Gislaveds kommun som lever i fattigdom. Hur många av föräldrarna har till exempel tillgång till en bil även om de bor där det finns kollektivtrafik? Det borde inte vara en svår fråga att få svar på. Men då kommer frågan om den personliga integriteten in och sätter stopp.
"Men bil måååste vi ju ha när vi åker och handlar mat". Det är ju så svårt och tungt att bära matkassarna till busshållplatsen. Hur många av dessa föräldrar till de 743 fattiga barnen har ens övervägt att cykla eller ta bussen dit de ska? Marie Johansson, vice ordförande i Gislaved kommunstyrelse, borde kontrollera exakt hur många barn som lever i riktig fattigdom och sedan utveckla en handlingsplan. I handlingsplanen måste man ha med en kontroll över familjerna så att verkligen hjälper de barn som lever i misär. Det en familj måste ha år 2012 är en fast telefon och en radio, inte en Iphone och en storbildsteve, ett busskort och inte en bil.
Hur svårt kan det vara att reda ut den frågan? Mycket enkelt genom socialkontoret för de som behöver det.
Så fungerar samhället redan. Varför lägga mer energi på det?
Är det så att socialdemokraterna bara vill visa upp sig och hoppas på röster i nästa val? Rikard Magnusson
Brännehylte

Publicerad: 11. juni 2012 14:45

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare