Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Helene Nordgren

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SÖSDALA. – Mina vänner på barncanceravdelningen gav mig glädjen. Tankarna på dem får mig att gå upp på morgnarna, säger Erik Ståhl, 25, i Sösdala som lider av en obotlig sjukdom och har tillbringat halva livet på sjukhus.

Flera av vännerna från barnonkologen i Lund är numera borta och Erik har gått på otaliga begravningar. De varma mötena lever vidare och finns numera i hans kommande bok med titeln ”Jag njuter så länge jag varar”.

Erik föddes med immunbristsjukdomen Wiskott-Aldrichs syndrom som innebär att han drabbas av spontanblödningar och svårläkta infektioner. Skelettet och lederna värker konstant.
– Jag kan vakna i en blodpöl. Det kan vara näsblod som inte vill gå över, säger Erik som är glad för att han inte fått någon blödning i hjärnan eller i något inre organ.

Någon bot finns inte för Erik. Behandlingen har bestått i att få blodprodukter vid behov. Vid 18 års ålder erbjöds Erik en medicin som gjorde livet lättare.
– Regelbundna injektioner av antikroppar som är ”immunförsvar på flaska”, gör att jag inte behöver vistas så mycket på sjukhus.

Hans hopp står till genterapi. Tekniken är ännu inte komplett. Kunskapen om att plocka ut DNA och förändra finns, men inte hur man får generna på rätt plats igen.

I många år ville han inte prata om sin sjukdom. I samband med en blodgivarkampanj hamnade han i en teveintervju för drygt ett år sedan. Då började det komma förfrågningar om föreläsningar.
– Mitt första föredrag var på T4-skolan i Hässleholm. Jag var jättenervös men upptäckte hur fantastiskt roligt det var att möta ungdomarna, säger Erik som numera är en rutinerad föreläsare.

Förberedelserna inför första föredraget blev grunden till den självbiografi som snart är färdig.
– Kan tyckas knepigt att skriva en självbiografi vid 25 års ålder men efter allt jag upplevt så är jag nog snarare 50 år.

Smärtorna gör att Erik inte sover mer än fyra timmar i sträck. I mörkret kommer tankarna och minnena tillbaks från vännerna som inte längre finns.
– Då radar jag upp dödsannonserna på min flygel och spelar för dem. Jag känner att de finns runt mig och ibland kan det kännas trångt i lägenheten, säger han och skrattar gott.

Erik är inte rädd för döden.
– Jag är mer rädd för att inte leva när jag lever. Jag vill vara närvarande i det jag gör och kunna njuta. En svensk måste göra så stora saker för att kunna njuta, som att åka jorden runt. För mig räcker det att gå ut i skogen och göra upp en eld.
– Även om det varit enormt tuffa år så minns jag med glädje stunderna med bus, mjölkrig i köket på sjukhuset, pepparkaksbak, första flickvännen och varma godnattkramar. Mitt fokus är på livet som jag älskar högt.

Tips från Erik:
Tänk goda tankar om dig själv och andra.
Våga utmana dig själv.
Förgyll vardagen med enkla medel.
Sätt upp delmål så när du lättare ditt huvudmål.

Personligt:
Namn: Erik Ståhl.
Ålder: 25 år.
Bor: I Sösdala.
Familj: Föräldrarna Susanne och Bengt, bröderna Ola och Björn.
Favoritsajt: Twitter.
Hemsida: www.erikstahl.se
Utbildning: Undersköterska, ”lätt utbildning, kunde det mesta redan”.
Drömmer om: Att fortsätta att få möjlighet att träffa nya trevliga människor. Bilda familj och få barn.    

"Vi har det förbaskat bra och ändå mår många så dåligt", säger Erik Ståhl som föreläser om konsten att njuta av livet. Foto: Helene Nordgren

Publicerad: 02. februari 2012 14:54

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare