“Jag heter Louise Edenklint och är beteendevetare med en kandidatexamen i psykologi. Jag arbetar som lärare med undervisning i svenska för nyanlända. På fritiden engagerar jag mig i Röda korset som volontär, bland annat driver jag ett språkcafé för nyanlända. Jag är uppvuxen i Hässleholm och bor numera i Kristianstad.
“Jag heter Louise Edenklint och är beteendevetare med en kandidatexamen i psykologi. Jag arbetar som lärare med undervisning i svenska för nyanlända. På fritiden engagerar jag mig i Röda korset som volontär, bland annat driver jag ett språkcafé för nyanlända. Jag är uppvuxen i Hässleholm och bor numera i Kristianstad." Foto: Paola Nordgren
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Läsarskribent Louise Edenklint: "En ofrivillig tatuering"


BUDSKAP. Förra veckan lyssnade jag återigen på en föreläsning framförd av en god vän till mig. Han heter Stefan Zablocki och är en av få överlevare av Förintelsen som finns kvar. Trots en hög ålder orkar han fortfarande kämpa på. ”Jag är en självplågare, för jag håller på med självplågeri”, brukar Stefan säga. Trots att många år nu har gått är det fortfarande smärtsamt att prata om att som barn hamna i koncentrationsläger och rädslan som detta förde med sig, för att inte tala om alla grymheter som han ofrivilligt blev vittne till och själv utsattes för.

Just denna gång var det Västerskolans högstadieelever som fick turen att lyssna till Stefan. Eftersom jag själv undervisat denna åldersgrupp vet jag att det ibland kan vara svårt att få samtliga elevers uppmärksamhet (samtidigt). Under denna eftermiddag, drygt två timmar utan paus, satt samtliga knäpptysta och inte en enda elev tog någon gång upp mobilen. Faktum är att ingen till en början ens sade något när föreläsningen var slut och det var dags för frågor. ”Passa på nu, ni kanske inte får chansen igen” uppmanade en av de vuxna. Och visst kom det sedan nyfikna frågor, en efter en.

Nej, chansen kanske tyvärr inte kommer igen. Överlevarna blir färre och färre, och än färre har hälsan och styrkan att kunna berätta. Det är ett privilegium att få träffa någon som sett, hört och känt det som vi knappt kan föreställa oss. De flesta berättelserna känns helt overkliga, men det absurda som Stefan berättar om har verkligen ägt rum. Stefan visar tatueringen på armen, ett bevis och ett smärtsamt minne från Auschwitz. Han avslutar med ord som han vill att ungdomarna skall ta med sig i livet; ”Bedöm aldrig människor som en grupp, utan alltid som enskilda individer”. Ett budskap som är högaktuellt än idag.

LOUISE EDENKLINT


Publicerad: 22. november 2016 14:00
¨
Läs också:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få nyheter
från Lokaltidningen

Startsidan just nu