I dag
13°

Missa inte:

Åse-Marie Nilsson

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

LÖBERÖD. Att rida tusen kilometer på tio dagar på den mongoliska stäppen anses vara en av världens tuffaste tävlingar.  Mattias Gårdlund deltog i Mongol Derby efter månader av noga förberedelser. Hans triumfkort var en pulsmätare.Mattias Gårdlund, Löberöd, var en av 35 ryttare som deltog i Mongolian Derby i augusti. En tävling som anses vara en av världens tuffaste. Tusen kilometer på en hästrygg ska avklaras på tio dagar. Av 35 deltagare var det bara 18 som tog sig i mål.  
-Jag kände mig extremt väl förberedd och då kan man hantera det oförutsedda på ett annat vis.Idoga förberedelserOch förberedelserna har varit många. I december förra året hörde Mattias Gårdlund talas om tävlingen för första gången.
-Jag visste var Mongoliet ligger och att Djingis Khan kom därifrån, men det var också ungefär allt.Efter att ha läst tävlingens hemsida kände han sig helt såld.
- De hade redan stängt för anmälningar till loppet, men jag försökte sälja i mig i en ansökan. Någon vecka senare var jag antagen.Startavgiften på 100 000 kronor hade Mattias Gårdlund fått ihop efter dryg en månad. En tusenlapp här och ett par där. Avgiften går till lokalbefolkningen som håller med hästar, erbjuder mat och husrum under tävlingen eller på andra vis hjälper till med arrangemanget.Utsliten tävlingsryttareDärefter var det dags att förbereda sig både fysiskt och mentalt. Mattias Gårdlund är en före detta elittävlingsryttare, som slutade för att kroppen inte höll. En personlig tränare anlitades och denne la upp ett träningsprogram. Mattias Gårdlund såg även till att förlora några kilo, eftersom ridvikten inklusive utrustningen får vara maximalt 85 kilo.Dessutom tog han alla ridmöjligheter som gavs, på olika hästar. Han fick även råd av en av Sveriges främsta distansryttare, Maria Hagman Eriksson.
-När jag flög till Mongoliet kände jag att mer förberedd kan jag inte vara. Inte minst var jag mentalt förberedd.Hål i markenVid den första kontakten med de mongoliska hästarna flög flera i backen.
-Hästarna var inte vana vid icke-nomadryttare och vi var inte vid att rida på stäppen med bland annat en massa hål.Tävlingen består av totalt 25 etapper. Efter fyra mil bytte deltagarna häst. Men man fick inte ge sig av på nästa etapp förrän hästen var nere i 64 i puls. Mattias Gårdlunds truimfkort var ett medtaget pulsband. Med koll på hästens puls kunde han rida vidare, till skillnad från de flesta andra deltagarna.Ska åka tillbakaEfter några dagar började Mattias Gårdlund och hans svenska kollega Christoffer Adriansson rida lite längre än sista stoppet för att få ett försprång nästa morgon. De sov hos helt främmande familjer.
-Vi hade en lapp på mongoliska med oss. Sedan konverserade vi med en parlör. Vi kunde lika gärna ha varit flera tusen år tillbaka, det kändes som om tiden stått stilla.Mattias Gårdlund har behållit kontakten med den första familjen och lovat att vara tillbaka. Denna gång med sina två döttrar.
- Nästa gång vill jag bara njuta. Naturen är helt fantastisk, men nu gick det så snabbt att det mer kändes som att passera förbi.    

Publicerad: 13. oktober 2012 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare