Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Marek Stefaniak

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

VENARÖD. Tomas Klas Ekström är aktuell med sin sjätte diktsamling. För Lokaltidningen berättar han om sitt kluvna förhållande till stad och landsbygd samt vilken roll bostaden i Venaröd spelar för skrivandet.
 
Din nya samling heter "Ett hus fullt av skog". Vad syftar titeln på?
– Titeln kommer dels från en dikt jag skrev för några år sedan, som handlar om en plats i Malmö. Men jag tyckte att den passade så bra som titel på boken, och egentligen som en beskrivning av hela mitt verk som poet; det är just ett hus fullt av skog. Den ständiga kampen mellan stad och land! Jag vet fortfarande inte var jag trivs bäst, även om det just nu är här på landet, i Venaröd. Jag har ju vuxit upp i en förort till Stockholm, sedan bott på Södermalm, på många olika adresser i Malmö, och nu till sist landat med familjen här utanför Hörby. Skogen kan, beroende på var du kommer ifrån, vara minst lika skrämmande som staden. Det är det inte många som tänker på som bor på landet, tror jag. Skogen är också oerhört fascinerande att skriva om. Inte nödvändigtvis de vackra naturskildringarna, utan det mörka, djupa, kampen på liv och död som ständigt utspelar sig där. Och till sist är det en anspelning på hur maktlös människan är mot naturens krafter.

Vilka ämnen tar dina dikter upp?
– Vardagen, den som vi alla känner till, med alla dessa vardagliga sysslor och elände och glädjeämnen. Som poet fokuserar jag ofta på detaljerna, de små tingen. Det finns mycket att upptäcka där, mycket att belysa. Ögonblicken som riskerar att gå förlorade. Rösterna som inte hörs. Där finns en hel del samhällskritik, även om den ofta är av det mer subtila slaget. Jag har alltid skrivit mycket om Malmö, och det gör jag fortfarande, fast det är sex år sedan vi flyttade därifrån. Men staden är en oändlig inspirationskälla. Det ständiga flödet, den ständiga förändringsprocessen.

Hur har du utvecklats som poet sedan du gav ut din första samling år 2002?
– Jag tycker att min blick har blivit skarpare. Pennan också, ju mer jag skriver – som en recensent skrev förra året! Det är tur att det går i den riktningen! Jag var ganska sen av mig, började inte skriva på allvar förrän i 25-årsåldern, debuterade när jag var 33. Men det har gått desto fortare sedan dess! Jag gav ut två böcker under 2011, och nu i mars kommer jag ut med ytterligare en, en bok om Malmö skriven tillsammans med Freke Räihä från Degeberga och Tove Folkesson från Malmö, som heter "Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö". För att vara poet är jag nog ovanligt produktiv.

Samlingen innehåller både gamla och nya dikter, varav flera är skrivna i den gamla telegrafstationen i Venaröd där du bor. Vilken roll spelar Venaröd för ditt skapande?
– Här finns lugnet och tystnaden som tillåter orden att komma, nästan av sig själva. Det är de dikterna som blir bäst, som jag inte behövt kämpa med så mycket. Men jag skriver nästan var som helst, när som helst. På bussen, på krogen, på promenaden eller i kön på Ica. Orden, fraserna kommer ju ofta när man inte är beredd. Då gäller det att ha anteckningsblocket i fickan. Fast numera har man ju både diktafon och anteckningsprogram i mobilen, det är verkligen till stor hjälp.

Din hustru Maria Lindberg har tagit bilder till diktsamlingen. Berätta mer.
– De flesta bilderna i boken är från Hörby och landsbygden utanför. Vi har planer på att fortsätta skildra den här trakten i kommande böcker, både i text och bild. Den här trakten är lite undanskymd, bortglömd, i alla fall i kulturella och litterära sammanhang. Jag dras till det mindre omskrivna, det oupptäckta, där tror jag att man kan hitta de mest genuina miljöerna och människorna.

Publicerad: 04. februari 2012 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare