Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPEL. Spelåret 2010 inleds med en skräll. Året har knappt hunnit börja och redan stöter vi på ett spel som erbjuder tillräckligt med tuggmotstånd för att sänka ett slagskepp.

Det är knappast så att spelet i fråga tillför mycket nytt till genren. Har man spelat Devil May Cry, Ninja Gaiden eller God of War finns det mycket man sett förut. Saken är bara den att fröken Bayonetta sparkar mer rumpa än herrarna i de ovanstående spelen tillsammans och det med både mer charm såväl som stil. Skillnaden är att det nu utförs med glimten i ögat från spelutvecklarnas sida. Samt att det nu är en kvinna som levererar knogmackorna. Heavenly Sword och Lara Croft i all ära, men Bayonetta käkar den typen av wannabes till frukost.

Bayonetta framstår lika ofta som en parodi på genren som en hyllning, men med en ostighet som för det mesta håller sig på rätt sida av strecket för vad som är humoristiskt och vad som är pinsamt. Virvlande luftkombinationer och macho-män går hand i hand med överdrivna kameraåkningar över latexbeklädda kroppar och det osar japansk kitsch lång väg.

Oftast bjuds det på lika delar humor som coolhet, men ibland tippar det över och det är just då som Bayonetta känns om vilket annat spel som helst inom genren. Men det lär inte komma som en överraskning om det visar sig att detta spelet går hem hos den genomsnittlige hormonstinna gamern.

Klarar man av ovanstående saker är det dock en sjuhelsikes upplevelse. Så gott som alla knappar på handkontrollen används, och även om inte kamerakontrollen känns hundraprocentigt är det en fröjd att styra Bayonetta. Fiender avverkas på löpande band och teknikerna man kan använda utökas under spelets gång för att under de senare delarna vara långt mer imponerande än något som varken Dante eller Kratos förmås prestera.

Dessutom kan man efter eget behag beväpna Bayonetta med en arsenal av vapen stor nog att beväpna valfri ninja-klan med, vilket gör att man alltid kan hitta en ny teknik att älska.

Som ett spel för de ensamme (manlige?) spelaren är Bayonetta ett spel att bli förälskad i. Bayonetta river inte upp genren med rötterna och lämnar oss med hakan i golvet, utan det sammanfattar snarare dess höjdpunkter och lämnar oss med hakan slagen ur led.

Publicerad: 14. januari 2010 17:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare