Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Maxim Machalek

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPEL. Det är en härlig känsla att färdas ner för bergssluttningen på ett par skidor i närmare hundra kilometer i timmen. Att försöka överföra denna till stugornas varma skrymslen har många försökt sig på, men inte förrän nu skulle jag vilja påstå att någon lyckats. Tyvärr räcker fartkänsla inte ända fram, för när resten skrapar på sina bara knän när det gäller innehåll åker siffrorna av betyget.

Vancouver slår till med en rejäl start. Grym närvarokänsla, härlig grafik och med en spelglädje på topp bereder jag mig på min bästa vintersportupplevelse sen Winter Heat på Sega Saturn. Men ju mer jag spelar, desto mer blottar Vancouver 2010 sin strupe och ber om det slutgiltiga slaget.

För när man inser att det inte finns något mer är enstaka lopp, utmaningar och ett enkelt onlineläge börjar man undra vart spelet tog vägen. Kontrollen är kall och förökar sig likt kaniner över varenda spelläge som erbjuds. Vad allt mynnar ut i är grenar som spelas på samma sätt och gör det hela till en visuell uppvisning där spelmomenten i stort sett är identiska.

Det finns så mycket mer att älska i Olympiaden och vintersport i stort än vad som erbjuds i Vancouver 2010 och det är synd. Känslan är där, det tekniska om ännu mer, men vad som fattas är en tyngd, ett innehåll som gör det till något mer än ett partyspel med quick time events.

Publicerad: 30. januari 2010 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare