Ny tåglinje Eslöv-Helsingborg

Missa inte:

Filip Majetic

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SPEL. Soul Calibur återvänder till fightingscenen och gör det med en lite mer mainstreambaserad design i åtanke. Soul Gauge och förstörbar rustning finns inte eller spelar inte lika stor roll längre och Street Fighter-doftande ”superattacker” gör fightingen lite mer lättförståelig och bekant för en bredare publik. Man kan nu även slänga ut folk ur banan, vilket resulterar i seger.

Mortal Kombat som kom ut förra året bröt ny mark i min mening, då Netherrealm Studios lyckades göra en fullfjädrad, cinematisk och intressant story med hjälp av sitt universum utan att för den delen förringa spelkänslan. Därför är det en taskig situation som SC V sätter sig i. Dramaturgin är tyvärr väldigt tunn, man känner varken för Patroklos eller hans syster Pyrrha och istället för att på något sätt involvera, introducera eller experimentera med det universum man lyckats bygga upp på fyra försök så får man dras med ynka 3-4 karaktärer.

Efter drygt sexton episoder på ungefär fem minuter var så känner jag inte riktigt att jag bryr mig om vad som händer och inte. Storyn griper inte riktigt tag i mig och berättelsen är bara ett svepskäl för att man ska komma till nästa fight. Inlärningskurvan är helt mördande hög. Jag har aldrig slagit på knapparna så extremt som jag gjort i det här spelet.
Inlärningskurvan som jag nyss klagade på döljer ett bra djup. Varje karaktär erbjuder en speciell spelstil och förhållningssätt, samtidigt som det krävs att man lär sig olika specialförmågor på ett propert sätt. Efter en vecka mer eller mindre så kan jag fortfarande inte greppa det mesta kring spelets stridsmekanismer.
Snygga animationer parat med det trevliga flytet, många olika miljöer och godkänt karaktärsdesign gör det till ett legitimerat spel ur en estetisk aspekt. Bra effekter vid speciella slag också.

Flerspelarläget fungerar väldigt bra då den följer dina framsteg och rankar dig. Dina framsteg mäts i procent vilket är rätt trevligt när du ska jämföra med andra, samtidigt som du har runt fyra regioner att slåss i. Allt går väldigt snabbt och det är inget knussel med vare sig övergången från karaktärsval till strid eller från meny till online. Mycket uppskattat.
Min första riktiga upplevelse med Soul Calibur-serien slutar i en fullt godkänd, till och med bra, erfarenhet. Soul Calibur V lyckas leverera, de många nackdelarna till trots, och utgör startskottet för ett förhoppningsvis intressant år för fightingenren och spelåret i stort. Även om djupet i striderna och de medryckande, estetiska komponenterna kan vara nog för att trollbinda spelare så kan den något höga svårighetsgraden och den sladdriga kontrollen förstöra onödigt mycket för ett i övrigt bra lir.

Publicerad: 15. februari 2012 07:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare