BÅSTAD. Att transpersonerna valde att träffas i Båstad första gången år 1997 var egentligen en ren slump. Men här trivs man och här har man stannat kvar.
I förra veckan gick den 33:e versionen av Båstadsträffen av stapeln med cirka 80 deltagare. Lokaltidningen tog sig ett snack med arrangörerna och styrelsen för Båstadsträffen om livet som transperson och vad Båstadsträffen innebär.
- Vi byter om för att må bra. Många av oss kommer till Båstad och ser det som ett andningshål. De kommer hit två gånger om året och för många räcker det för att de ska må bra, säger Lena Eriksson som bor i Båstad och som låg bakom större delen av planeringen för förra veckans träff.
- Det är fantastiskt att komma hit. Det är som semester varje gång. Det finns ett ordspråk som säger att ”när transorna kommer till Båstad skiner solen” och det stämmer för vi är glada och ler när vi kommer hit, säger Jane C. Sørensen som kommer från Danmark.
I unga årAlla fyra upptäckte redan i unga år att de kände sig mer som tjejer än killar.
- När de delade in oss i grupper på förskolan hamnade jag i pojkgruppen och jag förstod inte varför. Jag var ju tjej, säger Lena och fortsätter:
- Jag hade tjejkläder första gången när jag var elva år gammal. Då lyckades jag komma över kläder.
- Jag hade en storasyster som jag kunde låna kläder av, berättar Jane.
Att det fanns ett begrepp för personer som de själva kände dock inte någon av dem till förrän flera år senare.
- Jag upptäckte i en bok att jag var transvestit, säger Jane och ler åt minnet av upptäckten.
I dag är hon gift och lever som man på arbetet, men klär om hemma och när hon går ut för att träffa sina tjejkompisar.
- Min fru vet om det och vi lånar kläder av varandra. Men det är inte lätt för henne.
Byta omDe andra tjejerna talar alla om liknande problem med sina partners. Men att få klä sig som den de känner att de är, en kvinna, är för viktigt för att någon av dem skulle kunna förneka behovet.
På tal om att byta om – förutom alla aktiviteter som pågår under Båstadsträffen är en av de vanligast sysselsättningar under veckan att handla kläder i butikerna i Båstad. Här vågar man visa sig ute och gå i butikerna till skillnad från hur det ofta är på hemorten.
- Titta vad jag har handlat, säger Jane och visar en komplett utstyrsel inklusive en scarf som hon har köpt.
Att hitta kläder är inget problem.
- De flesta av oss drar cirka storlek 40 till 44. Det går bra att ha kort kjol för vi har ofta smala snygga ben. Tjejerna brukar vara avundsjuka på oss för det, säger Lena och skrattar
- Däremot är det svårt med klänning – de passar i regel inte oss särskilt bra eftersom vi är breda om axlarna och smala om höfter till skillnad från tjejerna.
Tjejiga tjejerAlla fyra är väldigt tjejigt klädda.
- När en tjej söker sig till ett manligt yrke måste hon vara dubbelt så bra. Det samma gäller oss – vi måste vara dubbelt så tjejiga, säger Tina Jörgensen och skrattar.
- Vi är ju karlar egentlig så vi vet ju hur vi tycker att tjejer ska se ut, säger Terese Cederlöf.
De upplever alla att transpersoner är mer accepterade i dag än de var förr. Men det händer fortfarande att folk reagerar.
- Det finns en del människor som fortfarande inte har sett en transa och de brukar tvärnita och se ut som en fågelholk. Men i Båstad är det ingen som reagerar längre, säger Terese.
På bakre raden från vänster Jane C. Sørensen och Terese Cederlöf, på främre raden Lena Eriksson och Tina Jörgensen. Foto: Christin Andersson
Publicerad: 29. augusti 2011 09:49