”Vi kör så det ryker”

Missa inte:

Iva Maasing

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

TEST. Volkswagen styrs i stort sett av ingenjörer. Från den allra högsta styrelsechefen Ferdinand Piech och nedåt i hierarkin hittar vi mängder av doktoringenjörer och diplomingenjörer. Och ingenjörer gillar inte överdrifter i design eller teknik.

Det ska alltså vara en enkel och raklinjig design på bilarna liksom en okomplicerad och hållbar teknik. Går en motor bra med bara två ventiler per cylinder ska man inte krångla till det med fyra ventiler. Se bara på den fina lilla bensinmotorn 1,2 TSI med sin enklast tänkbara uppbyggnad!
Denna raklinjiga ingenjörsfilosofi har sålt bilar så pass bra att Volkswagen med sina dotterföretag nu är på andra plats i den globala försäljningsstatistiken endast slagen av General Motors och med Toyota, hårt drabbad av naturkatastrofer, efter sig.
För att skönandarna på designavdelningen och försäljarna på marknadsavdelningen inte skall känna sig alltför hårt hållna har de dock ibland fått komma loss med litet mera udda modeller.

Den retrodesignade Volkswagen Beetle är ett av dessa undantag liksom sportcoupén Volkswagen Scirocco, båda baserade på den storsäljande kompaktmodellen Volkswagen Golf. Och det är ingen dålig grund att bygga på eftersom Golf hör till de körsäkraste och bäst balanserade bilarna oavsett storleksklass och pris.
Beetle har en mjukt rundad kaross påminnande om den på Volkswagen Typ 1, alltså Skalbaggen (på engelska Beetle). Eller Asfaltbubblan som vi kallade den i Sverige. Karossen är klart slankare och elegantare än på föregångaren New Beetle, som lanserades 1998 och lades ned 2010 eftersom dess överdrivet bulliga form inte lockade särdeles många köpare.

Dagens Beetle är behändigt lättkörd såväl i stan som på landsväg och testbilens 2-liters turboöverladdade bensinmotor kombinerad med den snabbt och mjukt växlande sexstegade automatlådan av dubbelkopplingstyp, så kallad DSG-låda, ger bilen sportbilsprestanda.
Styrningen är vilsamt lugn utan att kännas alltför trög vid sportig körning på kurvig väg, bilen håller kursen genom hela fartregistret utan att påverkas av gaspådrag eller vägbanans ojämnheter, och antisladdsystemet är väl programmerat och ingriper vid rätt tidpunkt och med rejäl verkan.

Designen är ögonsmekande lugn såväl fram som bak. Den rejäla spoilern nedanför bakrutan stör inte sikten bakåt. Det går hyggligt lätt att komma i och ur baksätet men det blir bentrångt därbak om framstolarna är tillbakaskjutna. Plus för nödhjulet under bagagerumsgolvet. Foto: Ian Maasing

Föraren sitter på en vilsamt slät stol som kan hissas tillräckligt högt upp, reglagen ligger väl till hands och instrumenten är föredömligt tydliga. Plus för ”gammaldags” startnyckel och handbromsspak. Foto: Ian Maasing

Publicerad: 06. februari 2012 12:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare